Time flies
Jag har hört väldigt mycket om hur olidligt långsamma dagarna är när man går över den beräknade tiden för födelse. Dock så tycker jag att jag knappt hinner gå upp innan man ska lägga sig igen, därav har nu 9 dagar passerat i rask fart. Jag vet egentligen inte vad det är som gör att tiden går såpass fort för mig då jag ju mest är hemma och väntar. Mycket handlar väl om att jag inte går upp ur sängen fören mellan klockan 10-12. Detta beror i sin tur på att jag ofta somnar sent, är uppe minst en gång på natten för toalettbesök och dessutom sover/drömmer oroligt och vaknar till ofta.
Patrik kom hem igår eftermiddag och han har varit ledig även idag. Vi var iväg på en tur till Torp förut för kände att jag var tvungen att ta mig ut då jag var inne hela dagen igår. Vi gick runt en stund och kikade men efter någon dryg timme så började smärtan i ljumskarna blixtra till så att benen nästan vek sig. Fick gå med mysteg för att handla klart den sista maten och sedan köra hem. Har nu landat i soffan igen och druckit hallonbladste, som jag nu börjar vänja mig vid smaken :)
Det är väldigt livat i magen och det känns som att alla inre organ ska möbleras om. Det är dock väldigt skönt då jag igår upplevde att rackaren var ovanligt lugn och blev därför ganska orolig. Men nu är allt som vanligt och det är ingen tvekan om att det är en fullt utvecklad människa där inne, en ganska stark sådan!
Nu är det ju plötsligt kväll trots att jag knappt hunnit göra något, men det är som sagt så jag upplever dagarna nu. Patrik har utlovat våfflor så det blir väl ett litet kvällsmål serverat i soffan om en stund, för jag kommer inte orka röra mig något mer denna dag ;)
